jennysmening.blogg.se

Mitt liv började på Örebro BB. Min mamma hade precis muckat från Hinseberg, ett kvinnofängelse i Frövi. Det innebar att jag legat i mammas mage under hela hennes fängelsevistelse, vilket nog var min räddning eftersom min mamma var missbrukare, inte av alkohol utan tunga droger. Gud hade nog ett finger i spelet där också för jag hade nog inte levat i dag om inte mamma suttit i fängelse under sin graviditet. Jag har fått berättat att pappa, som fickbevakad permission när jag föddes, kom med cigarrer till BB och det blev glada tillrop när jag föddes.
Mormor och morfar var där.
Tack Jesus för mormor och morfar, de har varit min trygga punkt under hela min uppväxt


Min pappa som var alkoholist har supit under hela min uppväxt. Man fick alltid trippa på tå hemma, ena månaden sålde han allt vi hade och nästa så köpte vi nytt.
Jag kunde aldrig ta in kompisar för man visste aldrig om de var fest eller om pappa låg och spydde. En gång hittade jag mamma med en spruta i armen när jag kom hem.
Min uppväxt var fruktansvärt orolig och vi flyttade ofta.

 

Vi bodde nog bara så länge vi kunde innan man blev vräkt. Morfar hämtade oss ofta så vi var där mycket tack o lov. En gång jagade jag ut en man med en stor bajonett på ryggen, som ville komma in, ja ni kan tänka er det agg jag kände mot folk. Jag var inte rädd för någon eller något.

Det hade ju kunnat sluta väldigt illa med tanke på att han var en mördare, har jag fått höra senare, men jag försökte ju bara skydda mig o min syster. Min syster som är 2 år yngre än mej ramlade och fick axeln ur led en gång och varken mamma eller pappa brydde sig så jag tog pappas plånbok, ringde en taxi och åkte till akuten - då var jag 9 år o min syster 7 år.
Jag har förträngt hela min barndom och aldrig berättat för någon så detta har varit otroligt jobbigt att återberätta.


Min pappa var egentligen en otroligt snäll människa, han kunde ta av sig jackan om det var nått fyllo som frös på stan. Han stal 30 000 kr på socialjouren och delade ut till behövande på stan.

 

Nu är pappa död sedan 2002, han slutade fungera, han låg i respirator, men helt plötsligt visade han att han ville leva. De tog bort respiratorn och jag satt där och han sa - Jenny jag älskar dig.

 

Han dog 24 timmar senare.

 

Min uppväxt var kantad av att behålla en fasad utåt att allt var bra, när det i själva verket var kaos. Pappa söp i perioder och mamma kunde vara borta flera dagar i sträck. Pappa och mamma skilde sig när jag var 10 år.
Mitt första lyckliga minne var när mamma och jag och min syster sitter på en filt i vår nya lägenhet och äter pizza och dricker sockerdricka. Vi hade ingenting.

 

Mamma skärpte sig under en period där. Vi byggde upp en ganska stabil tillvaro. Jag har förstått efteråt att mormor och morfar hjälpte oss mycket. Mamma läste till läkarsekreterare och livet var ganska bra ett tag, tills de gamla pundarkompisarna hittade henne igen.

 

Det är konstigt att jag och min syster inte hamnade på fosterhem. Men vi har alltid klarat skolan bra och utåt så såg det nog inte så farligt ut. Jag vet när socialen kom på hembesök, då städade mamma och fixade, fyllde på mat i frys och kyl. Ja kära nån vad hon lurade dem.
Jag har förlåtit både mamma och pappa och sett att Jesus vill att jag ska tala om detta, berätta det glada budskap om att det finns förlåtelse och upprättelse för dig idag.
Ingenting är omöjligt när Jesus finns i ditt hjärta. Jesus kan läka sår inte bara små sår i hjärtat utan stor djupa sår. Jesus kan upprätta dig idag det är viktigt att förlåta (Matt 6:14). Mamma lever idag helt drogfri. En kväll för 15 år sedan så kom mamma jätte påverkad. Hon hade hallucinationer så jag ringde polisen. Hon blev förd till akut psyk, en vecka senare ringer hon och bad om min hjälp.
Jag löste ut henne i en taxi, tog mina barn och mamma och hyrde en stuga i Dalarna och isolerade mamma i 14 dagar. Jag hjälpte mamma att avgifta sig och bli fri från ett 22-årigt drog missbruk. Jag var stenhård, fast besluten och jag sa att om du någonsin tar droger så får du aldrig mer träffa dina barnbarn eller mig igen. Mamma levde i 8 år tillsammans med en trädgårdsmästare och hade ett otroligt bra liv.
Gud har återupprättade mamma.
Gud kan återupprätta dig (1 Sam 2:8).

 

Mamma är död sedan snart 2 år sedan sista samtalet har jag inspelat, jag sa mamma vi ber för dej, jag känner det viskade hon fram. Tack gode gud jenny sa hon upprepade gånger. Kommer allt bli bra jenny sa hon ja mamma allt kommer bli bra. Tack o lov sa hon. Jag hörde att hon blev savagare och svagare hon sa att hon skakar, jenny jag skakar sa hon. Mamma sa jag mmmm sa hon ropa på Jesus mamma. JESUS sa hon då. allt kommer bli bra mamma. Där satt jag kvällen innan Julafton 2014 och rullade köttbullar kl 9 på kvällen. Kl 02.10 ringer läkaren och sa att mamma somnat in stilla.

Själv har jag levt mitt liv fram tills för 12 år sedan med en hård mask. Jag har inte släppt in någon in på livet.
Jag har förnekat Gud, förnekat kärnfamiljen, äktenskapet, glädjen, lyckan, ja allt nästan. Jag har trott att det inte varit meningen att jag ska få uppleva trygghet och lugn o lycka.
Jag hade aldrig visat mitt rätta jag. Jag skyllde alltid på andra, även för mej själv skyllde jag på andra, och såg alltid till att vara bäst på allting. Jag var en mobbare i skolan, snyggast o bäst, och var någon svagare en mej verbalt eller själsligt så såg jag det som en seger.
Jag gifte mej när jag var 19 år fick 4 barn i rask följd. Jag skilde mej när jag var gravid i 17 veckan med min nu snart 10 åriga son vårat 4e barn. Det var ett äktenskap där jag blev både slagen våldtagen och nertryckt.
Jag har ensam vårdnad om barnen förutom min stora flicka Sofie, som bor hos sin pappa och hans fru. Sofie och jag har en bra relation så det är frid i det.
Men mina andra barn träffar inte sin biologiska pappa. Han har bara varit intresserad av att ha Sofie, aldrig brytt sig om de andra, konstigt men så är det.
Urban min kära make är en fantastisk pappa till mina barn och de kallar honom pappa och har hans efternamn. Vi har en gemensam dotter som är 6 år.
Urban träffade jag redan 1994 men då var jag gift och Urban var sambo, så vi kände varandra lite.
När jag hade varit skild i ca 1 år så fick jag ett sms en kväll där de stod Jenny min Jenny vad gör en sådan vacker kvinna en kväll som denna..ojoj va rädd ja blev, för jag hade ju tagit avstånd från allt vad män hette efter skilsmässan och jag hade ju fullt upp att vara mamma. Jag hade också flyttat ner till Mariestad för att komma i från min ex man.
Urban ringde några minuter senare och sa att han var på väg förbi mej o frågad om han och hans kompis fick komma och ta en kopp kaffe. Vad lättad jag var att de var Urban och inte nån galning som skickat smset. De kom och fikade och jag och Urban började umgås lite som vänner. 6 mån senare så friade han till mej uppe på borgen i Kongsvinger och jag sa ja.
1 år senare gifter vi oss i rådhuset i Örebro. Jag hade en jättevacker brudklänning och för första gången i hela mitt liv kände jag ett uns av trygghet. Jag är så tacksam för Urban. Han är både min make och min bästa vän och en underbar pappa till våra 4 hemmavarande barn.
Nu tänkte jag berätta om vår frälsning, HALLELUJA.
Vi brukade åka till torpkonferensen och fira midsommar. Vi tyckte att de var ett bra alternativ till fylla och dansbanor som det ofta är på midsommar. Vi brukade alltid fira midsommar och sen åka hem. Min farmor bodde i närheten och hon var frälst så hon var med oss.

Men detta år, 2005, så sa vi till varandra - vi kan väl stanna och se vad de där knäppgökarna gör där inne i ladan, de verkade ju ha så skoj, så vi gick in. Och de fanns inga platser längst bak så vi hamnade allra längst fram. Det var lovsång och bön och så härlig atmosfär. Jag och Urban tog varandra i handen och sa - ok Gud, finns du så får du visa oss det nu annars drar vi hem o grillar...


PANG sa det i våra öron och himmelen öppnade sig, marken vibrerade och jag grät jag tittade på Urban och hans tårar rann också och jag förstod att han upplevde samma sak. Vi tittade runt omkring oss för att se om andra upplevde de vi upplevde men dem var som förut. Den värme och kärlek som strömmade genom oss - Gud blåste bort alla masker och alla tvivel i mej direkt där på plats. Vi ragglade upp till receptionen, vi talade i tungor och som vanligt om vart annat. Ni undrar säkert var barnen var men de var också med hela tiden och upplevde det mycket starkt också. Vi frågade i receptionen vad som hänt oss och stackarn som satt där ringde på en pastor direkt. Vi satt och pratade om det vi upplevt med en pastor från Åbytorp och han sa att vi hade blivit frälsta - oj sa vi, frälsta va e det??
Som ni säkert förstår satt vi länge och pratade. Urban sa - va gör vi nu då? Pastorn sa att nästa steg är dopet. Urban sa, då gör vi det. Men han sa du får vänta tills i morgon, kl var 23 på kvällen.
Vi åkte hem fulla av förundran.

Vi pratade hela natten nästan och kom fram till att Gud manade oss bägge att döpa oss. Jag ville inte först, för jag är barn döpt, i Ockelbo, faktiskt på en resa betald av socialen.
Vi döpte oss dagen därpå i samma dopgrav samtidigt, vi svävad som på moln efteråt, bokstavligt så kändes det så. Min farmor satt på en pall i gräset och grät och sa att hon aldrig trodde att de skulle ske. Hon var så lycklig då.
Vi kom sedan att gå med i Pingstkyrkan i Mariestad och blev så jättegoda vänner med pastorsparet där. Efter ett år som frälsta flyttade vi till Uppsala för att gå bibelskola. Där fick jag otrolig själavård som hjälpt mej att förlåta och ändra på min försvarsattityd som tog mej 2 år att arbeta bort, med Guds hjälp.

Jag vill inget hellre än att människor ska förstå att det finns förlåtelse och upprättelse i namnet Jesus.