Skolstart,lögner,och sann lycka
Den ljuvliga sommaren är förbi för detta år. Det känns verkligen i luften att det är något på gång,höst.
Men jag älskar hösten alla löv som skiftar färg och doften en tidig höstmorgon när det är så där krispigt klart kallt,dimman lättar och de blöta löven luktar något alldeles speciellt.
Det är lycka för mej.
Såg alla förväntansfulla barn i dag i skolan på uppropet.
Vår yngsta vaknade kl 06.00 o va beredd att göra sig i ordning, hmmm vi va väl inte lika pigga kan jag ärligt säga.
Tillbaka till alla barn.i skolan.
Jag kan ju inte låta bli att se om någon kanske inte mår så bra eller ser ängslig ut.
Jag kommer i håg mina egna upprop och när man skulle berätta vad man hade gjort på sommarlovet.
De där "rika" ( som jag trodde var rika i alla fall) familjerna där barnen stolt berättade om utlandsresor och att de varit på landet och badat och ätit glass.
Apropå glass så hade min mamma och pappa en glasskiosk på järntorget i örebro när jag va sådär en 7-8 år .
Det fanns 22 sorters glass minns jag.
Kanske skulle ha varit super skoj om vi inte fått tillbringat sommaren bakom glassdisken i värmen,de blir rätt varmt av kylarna.
Och pappa kom full o hämtade kassan, sen skulle de festas,vi kördes hem till mormor o morfar eller fick vara ensamma.
Kiosken va nog inte öppen alla dagar för dom söp rätt rejält.
Vad skulle jag nu hitta på var vi varit på sommaren semester...vad är det liksom,pappa full i nån stuga i harge baden o vi sittandes gråtande i nått rum.
Kyckling o potatissallad över hela köket,de va fint de tyckte min pappa.
Att inte socialen gjorde något det kan jag inte fatta i dag.
Visst vi har aldrig blivit slagna eller utsatta för övergrepp.
Men nog va de övergrepp själsligt och vi hade en misär,fast det inte syntes eller va det nån som såg nått??
Varför i så fall va det ingen som gjorde nått.
Sommarlov, jag var på kollo 2 ggr på föräldrar dagen första året så satt alla barn med sina föräldrar.
Min mamma och pappa kom inte, fy va jag var ledsen.
Men jag grät en stund sedan stängde jag in känslorna låste in gråten i hjärtat.
Andra året så kom dom men pappa va lite lagom salongsberusad o mamma va tom i blicken säkert av tabletter.
Då hade dom överdrivet med godis o fika med sig. så jag skämdes ojoj.
När man skulle åka hem så skulle föräldrarna hämta en vid bussen i stan.
Nej som du kanske förstår så kom ingen o hämtade mej,bortglömd igen.
Där stod jag 7 år och ensam...
Det var då jag iklädde mej en skydds mur tror jag. Ingen kom!!!
Jag blev skjutsad hem av nån snäll kollo ledare som tyckte synd om mej.
Jo nog hittade jag på hittade jag på saker var jag hade varit på sommaren.Vad hade jag för val,just då tyckte jag inte att jag hade nått. val..
Men nu tillbaka till i dag, jo nog såg jag en och annan medsamma blick som jag hade, de där slitna skorna,och solkiga tröjan.
Varför undrar jag,varför kan inte alla barn få ha en fin och lycklig barndom.
Älskad fina barn därute. Gud älskar er. och vad ska jag säga vad finns det att säga <3 kram
ps... sann lycka är att ha tak över huvudet, mat för dagen,någon att älska,bli älskad för den man är och vänner som man kan lita på i
vått o torrt. Va riktigt välsignade o stor kram.
