lite vittnesbörd

livet är livet som jag brukar säga
Nån frågar hej är allt bra ja jovisst allt är bra, de svarar man i reflex lixom den svenska artiogheten de tysta koderna, allt är bra inget får synas utåt att det knakar i fogarna att man nätt och j'mt har näsan över vattenytan. Jag är uppvuxen med missbrukanmde föräldrarPappa alkolist mamma narkoman, pappa kises mamma japan stackars lilla barn. Är jag det stackars lilla barn.
Att jag växte upp med en fasad av att allt var bra, men jag tänkte när mamma dog att jag skulle rota lite i min b arndom eftersom jag inte har kommit i håg så mycket, förmodligen har jag väl förtränkt, men med tiden har jag börjat minnas herren jesus krist har et mej nåd att inte falla ner och drunkna i alla minnen utan att jag har fått bearbeta i min takt, Nu har jag haft turen att få kärlek från både mor och farföräldrar och pappa och mamma var lixom aldrig elaka vad jag kan minnas utan det va alltid kärlek.
Isverige i dag vräks det 1 barn varje dag statistiken går stadigt uppåt, toleransen för försenad hyra är 0. tänk om toleransen mot missbrukande föräldrar va 0.
Det finns i dag ca 400000 barn i sverige som lever med missbrukande föräldrar. De borde vara 0.
Att som jag ständigt bli lämnad ensam med min lillasyster att ha ansvar för någon när man växer upp sätter sina spår, att jaga ut psykopater med bajonet ur lägenheten, att se sin mamma ligga med sprutan i armen, att pappa söp flera veckor i sträck och kastade mat tallrikar i väggen, att tvätta städa hålla ordning för det fick ju inte synas. Att sitta på sängen uppkrypen och höra fylleslaget utanför eller när pappa låg och krampade i fylle epelepsi i hargebaden när vi hyrde stuga där.
Ordet vräkning betydde helaw min uppväxt dags att flytta, vi bodde bara så länge man kunde innan man blev vräkt och på 70 och 80 talet va det i allafalla nått år. Socialen kom på hembesök men då fyllde mamma på frys o kyl städat de hade ju jag gjort om inte hon tagfit lite för mycket amfetamin då kunde hon möblera om flera nätter i sträck och väcka mej och min syster så vi fick bära. Jag fattar inte i dag hur jag kunde klara av skolan, men gud har haft en hand över mitt liv, jag kan se de nu men då trodde jag inte på gud jag trodde inte på något , jag trodde inte det va meningen att jag skulle få uppleva kärlek lycka trygghet och sann glädje. Varför jo för mitt liv va ett ett ständigt kaos.
Jag fick en hjärtinfarkt när jag bara var 30 år, läkaren frågade jenny har du haft mycket oro i ditt liv, jag svarade jag jar haft oro sedan jag föddes . för det första så låg jag i min mammas mage när hon satt på kvinnofängelset hinseberg, min pappa hade bevakad permission och kom till bb. sedan dess har mitt liv varit ständig kaos, otur,förbannelser,sökande efter trygghet. Men något räddade mej någon höll mitt liv i sin hand, för jag står här i dag, stark i herren Jesus.