kap 6
Ja var är vi nu. Jag är 15 år fri o glad. Kompisar varje dag och fester på helgerna. Det var väl inte så att jag drack alltid men vi hade alltid roligt vad jag minns i alla fall ni som va med på den tiden får gärna komentera ;)
Vi cykla runt o pratade o bara hängde. Jag vet att ja va kär i en kille men min bästa vän på den tiden blev tillsammans med honom vi kan kalla honom A. Har faktiskt lite kontakt med honom i dag men han vet inte att jag verkligen gillade honom. Tror faktiskt att han gillade mej mer än kompis oxå men vågade inte säga nått.
Allt handlade ju på den tiden att vara så cool som möjligt och hålla sig hemifrån så man slapp se allt.
Jag blev tillsammans med en kille som vi kan kalla F o han ja kära nån han trodde han va djävulens son.
Fick en annan röst o väste runt på sitt rum. Jag som va totalt orädd stog och såg på när han eldade biblar och
försvann i i sig själv och prata massa goja.. Ursäkta men jag tror absolut att gud höll sin hand över mej därför F var riktigt otäck ett par gånger.
Fast han va min första kärlek och vi var tillsammans jämt, vi sa vi skulle leva livet ut tillsammans. Tack o lov tog de väl slut och jag får väl innerligt hoppas att han fått hjälp med sin besatthet och att han fått ett bra liv.
Vid den här tidpunkten så bodde jag o min syster hos pappa mamma va försvunnen ett bra tag, Ja inte försvunnen försvunen utan hon fanns inte för oss hon va inte där som mamma. Utan valde att knarka och fara runt :(.
Pappa höll sig nykter i mellanåt o söp i bland, periodare.
Vi var mycket hos vår farmor just vid denna tid. Jag och min syster fick jobba hos henne, hon hade ett trädgårds mästeri och karamellkokeri. Så vi fick verkligen slita.
Barn far inte illa av att jobba sa hon hehe.
Ja vet inte hur många gånger jag flyttade på den där ved högen hon hade, hon blev aldrig nöjd. Va hon snäll farmor. Alltså jag vet faktiskt inte på ett sätt kanske. Men hon trodde alltid hon kunde köpa min kärlek och uppskattning.
När jag var 17 år så låg min pappa på avgiftnings klink. Då gick jag upp till honom o sa nu flyttar jag hemifrån o de finns ingenting du kan göra åt det gubbstrutt (typ). Ja va så less på att alltid få skrapa upp spillrorna efter hans fylla och han sålde ju våra möbler titt som tätt o de va inte lätt att som 15-16 åring rå på allt.
Så jag tog mitt pick o pack o flyttade till Valskog.. var ligger det tänker ni, jo straxt före Arboga man passerar det på en bråkdel av en sekund. Jag hade träffat en kompis som var därifrån o en kille som ja va förtjust i bodde där. Han heter Uffe oj vad kär jag blev, han jobbade på bageri o jag fick jobb på Köpings lassarett efter vårdlinjen. Han luktade vaniljbulle jämt ;) Men det jag ångrar mest de va att jag utnyttjade honom för han va så skötsam o fin och jag hade ju inget begrepp om pengar eller normalt levende.
Så han slösade en hel del pengar på mej vilket jag skäms för i dag. Förlåt mej Uffe.<3
Ja hur som helst så tog de slut efter nått år och jag flyttade hem igen,skaffade egen lägenhet o en kväll mitt i kallaste vintern så hörde jag mitt namn ropas utanför då var det mamma och hennes kompis som frös och inte hade någonstans att ta vägen, hemlös och hungrig var hon. Men hon är ju min mamma så självklart fick hon bo hos mej ett tag. Tills den dagen så jag kom hem från jobbet och hon hade stulit min stereo och de pengar jag hade och försvunnit. Va ska man säga..
Man blir ganska avtrubbad efter ett tag med alla besvikelser med mamma o pappa. Man slutar liksom bry sig både om dem och va de gör.
Jag har fått frågan flera gånger om jag älskar min mamma och äligt talat så nej även om hon är min mamma. Visst hon har fött mej, men hade hon inte suttit i fängelse under graviditeten så hade jag nog inte levt i dag. Så hon är min mamma och ja jag hjälper henne även i dag om hon behöver mej och jag bryr mej men älskar nej det gör jag inte.
Hör ni där ute ta hand om varandra uppskatta och lyft varandra, livet blir så mycket lättare med lite glädje ;)