tankar och ord är verklighet
Sista sommarlovs veckan...skönt nej hemskt säger barnen men endå skoj o börja igen. Vår sommar har både varit upp och ner..mestadels lat faktist läsa en bok i solen ,höra havet klucka i Öregrund, höra barnens skratt när dom kommer upp i från sjön.
Vi har bara 75meter till sjön det är otroligt privilegat fantastiskt faktiskt :)
Vi har har haft många långa sov morgonar .Sen hade vi planerat en resa till ett varmare land och våra vänner skulle hämta upp oss där.
Då blev min älsta dotter plötsligt inlagd på sjukhuset så jag beslutade att stanna hemma och vara med henne. Då elt plötsligt så sa vännerna att de inte kunde möta upp vid flygplatsen och att vi de inte kunde bo hos dom som var planerat...helt galet, ja vet.... så där satt vi med en resa för 16000 kr som vi inte kunde åka på, besviken JA... verkligen, särskillt barnen.
Vi täkte ju det att avbeställningsskydd behövs inte för självklart åker vi, men i bland vill livet annat. sen skulle min ma växla in pengarna som han växlat o förlorade 4000 kr i växlings kurs och avgifter....surrrrttt. så hela vintern kämpat och sparat för denna sem som inte blev nått va väldgt snopet.
Att bli sviken av vänner ja va säger man, man vänjer sig. Är det för att man är för snäll eller... Orkar just nu inte tänka mer på det bara det att jag ville få ur mej det. GAAAAAaaaaaaaaaa!!!!!!
Men vi har gjort annat roligt hahhaa förutom att ligga magsjuk på Gustavsviks camping i Örebro hehe alltså de va helt sjukt.. Natten därpå hängde min dotter ut igenom fönstret på stugan o spydde i en påse, o vi som skulle gå på äventyrs badet :( det låter nästan komiskt nu när man pratar om det. Nå väl nästa dag va i allafall barnen någorlunda pigga.
Dom hyrde ut sådana där segway på campingen svindyrt men urban tänkte dom va så dåliga natten innan så för att muntra upp dom lite så självklart.
Så där ligger jag på soffan i stugan och dricker vätske ersättning och min make är på sjukhuset hos min dotter, ja va händer då.
Min son kommer ingåendes haltandes nej men vad nu dååååå.... jo han hade ramlat på den där djävulka segwayen och skrapat upp hele underbenet och armbågen.
Nu blir man ju gråtfärdig alltså. I väg till jour läkare och bedövnings sprutor o göra rent med tandborste, jisses va ja tycket synd om honom. men helt otroligt tack jesus så har det läkt jättebra och inget brutet. Och då kunde vi ju inte gå på äventyrsbadet för min sons ben.
Vi har haft det underbart i dalarna oxå några dagar ;)
Det va ju inte alls detta jag tänkte skriva om utan att du som är lärare där ute eller pedagog av nått slag ta det försiktigt när ni frågar era elever var de har varit på sommarlovet. Alla har inte varit utomlands eller på västkusten i deras nyinköpta stuga.
Vi lever i en värd där så mycket styrs av det materiella Jag önskar verkligen att jag hade ett jobb så att jag kunde spara till en tailandsresa.
Men det finns såmycket annat det finns kärlek och gemenskap.
Finns väl inget som slår den där ljumna sommarkvällen i furuvik i tält när vi spelade kort och pratade om livet allt var bara så gött.
Eller midsommarnatten i Dalarna då vi hör musik utanför vårt fönster och ser en man sitta och spela vår låt vår bröllops sång.
Jag minns när jag var liten och det va slut på sommarlovet vilken ångest. Vad hade jag gjort, torkat spyor eller suttit rädd på mitt rum. rädd för att få ta ansvar för allt i hemmet rädd för vad mina kompisar ska säga rädd för verkligheten rädd för att inte morfar ska komma och hämta mej och min syster.
Rädd att pappa ska dö rädd för att mamma ska ta en överdos...rädd....Jag har en del minnen av sommrarloven, att pappa fick ett epileptiskt anfall i harge baden och att han tog oss barn i amazonen 
och körde full på campingen.
Och att jag badade i fontänen på borgholm på torget.
Pappa tyckte minsann att där kunde man bada medans han va på bolaget. Var va mamma kan man undra hon va med där men förmodligen tablett påverkad och oförmögen att ta egna beslut för att pappa försåg henne med droger.
Nä men det jag vill säga att vi lever i en hård tid och vi måste ta hand om varandra, se ljusglimtarna och hjälpa och stötta varandra. Inte skryta om mit och jag hela tiden. I bland blir man lixom illamående när man ser och hör hur en del vräker ut sig.
Att ta vara på varje elev även de som har solkiga tröjor och smuts under naglarna inte bara de med det senaste modet och är hela och rena.
Tänk om någon hade sett mej, den där dagen när jag skulle börja 4an i en ny skola.Jag var ett glömt barn.
Frid o kärlek