Gamla tider,nya tider o en insparkad dörr
Begravning...fy va jag tycker det är hemsk, denna gång va det extra hemskt för det va en barndomsvän
som kämpat länge med cancer. Visst är det fruktansvärt med cancer.
Denna sjukdom som sätter sina klor i människor .
Äter upp inifrån på nått vis. Ung gammal fattig rik lång kort tjock smal det drabbar i alla kategorier.
Alla samhällsklasser.
FUCK CANCER en efter en i min omgivning har blivit drabbad, jag ber verkligen att gud ska göra ett under.
Någonting positivt med begravningen var att jag fick träffa min fina gamla vän, Syster till hon som gick bort.
Vi hade en jättefin stund hemma hon henne efteråt och hade riktigt trevligt. Vi pratade gamla minnen. På nått sätt fattar man att man är medelålders när man upptäcker att det är 20 år sedan man sågs sist. Vi har varit vänner sen vi va 10 år jisses... vi satt på gräsmattan utanför betong getot vi bodde i o lyssnade på Twisted sister
hahahehee de eju lite roligt nu när man ser hur de ser ut heheee. sen cykla vi omkring med vår bergssprängare och lyssnade på kasset band..
Vi gjorde en del bus oxå men de ska ja inte gå in på här de e preskiberat heheeee.
Annelie sa att hon va rädd att gå hem till mej, hon berättade att en gång när hon ringde mej sa jag att du behöver inte knacka när du kommer ...varför sa hon, du får se, o ja dörren va insparkad och vi hade bara ett skynke till dörren, hon blev naturligtvis livrädd, men jag ryckte lixom på axlarna precis som om de va naturligt. De e ju hetl sjukt hur man kan anpassa sig efter de premisser man lever i.
Jag tänkte att jag tar och ringer min lärare som jag hade på lågstadiet och hör om och hur hon märkte att vi inte hade det så bra.
Siw som hon heter är 70 år i dag o ja tänkte hon kommer väl inte i håg mej men joho de gjorde hon visst det. Jenny Lindqvist va roligt o höra dej sa hon ojojoj .Vilket minne hon verkade ha.
Jag betättade för henne att jag håller på att skriva en bok om min uppväxt och jag ville gärna höra med henne hur hon märkte att de inte va så bra hemma..
Va? sa hon men Jenny jag märkte ingenting. eee nähä sa jag mamma va ju narkoman o pappa alkoholist, men va säger du sa hon visst du va lite vilsen i bland men förlåt mej Jenny jag märkte ingenting...
Men de va så på den tiden början på 80 talet sa hon man la sig inte i. Pappa hade ju alltid nystrukna skjortor o vi såg nästan alltid hela o rena ut. Hur de än var så va dom måna om att vi skulle ha rena o hela kläder.
Jag fattar inte att dom inte märkte nått har hört det av senare lärare också men den kvällen när jag va 6 år och pappa låg o krampade förändrade mitt liv. Jag blev hård,jag fick ett yttre skal av självförsvar.
De va de viktigaste tyckte pappa att ingen skulle se ingen skulle märka. Dyr mat i kylen senaste modet kammad och rakad ,bara lagon salongs berusad på föräldra mötena bara sådär sa han kunde lägga på lindqvista leendet o charma alla. Mamma gjorde nog så gott hon kunde i perionder. Att droger har sådan makt över mäniskor de e ju inte klokt. Det är som cancer det äter upp innifrån.
Men nog om det ja är otroligt tacksam för att ha gamla vänner sen skoltiden jag har flera stycken och det känns fantastiskt. Även om man inte ses på ett tag så finns dom där. Ni vet vilka ni är... love you...
I dag är det hallowen alltså klä ut sig till demoner o springa runt nja de e inget för oss, vi tänder lite ljus och kryper upp i soffan och är tacksamma för livet kärleken och att vi bor i ett fantastiskt hus.
Tänd ett ljus du med i kväll för kärleken för dom som gått före oss och för dom som är här och nu.