Ska vi blunda eller ska .....
Kära fina läsare. Jag har varit lite ur spår den senastemånaden. Tokförkyld....
och sen min mentor och goda vän har gått bort. Visserligen kommit till himmelriket
men hon fattas många här på jorden.
Sedan har det varit lite privat strul som jag kanske delar vid ett senare tillfälle.
Ojojoj vad lätt det är att bli bitter, det sätter klorna i en direkt om man inte passar sig.
Jag har verkligen fått smaka på den bittra smaken den senaste månaderna, utan att riktigt fatta det själv har jag kännt mej bitter på min uppväxt och på folk runt omkring mej. Bitter för vad kan man ju undra. Men kanske för att jag faktiskt aldrig fick samma chans som de flesta andra.
Att varje dag få kämpa för sin existens att aldrig riktigt slappna av sätter sina spår i själen.'
Men så bara så där så så får jag upp ögonen.
Jag har faktiskt inte bett så mycket som jag brukar den senaste tiden, kanske beror det på att jag kännt mej bitter och ensam.
Men bön är ju faktiskt nyckelen till allt.
I bönens gemenskap med Gud, kan vi få klarhet över vilka prioriteringar vi behöver göra för att få balans i våra liv! I bönens gemenskap med Gud, kan det trasiga bli helat och läkt! I bönens gemenskap med Gud, kan vi få vila i förvissningen om att vi är sedda och älskade som de människor vi är! I bönens gemenskap med Gud, får vi lära oss att tala hoppets språk!
Hopp jag älskar orden hopp..det finns hopp även för dej Jenny hör jag i mitt inre, det är inte förlorat.
Gud har en mening för varför du har varit med om det du varit med om.
Och det gäller dej som läser detta oxå.
Gud har en mening,det är skrivet i livets bok.
Men sedan har vi ju alltid en fri vilja, att följa eller inte följa Gud. Och jag väljer att följa, det är ett beslut jag tar varje dag när jag vaknar,Att lägga mitt liv i guds händer känns så tryggt.
Jag känner hur den första kärleken kommer över mej igen.
Jag kan lämna denna period bakom mej och sikta framåt.
Jag vill ut och tala om det glada budskapet, tala om de förlåtelse som finns och bönens kraft.
Jaaa jag vill ut!!!!!!! Herre sänd MIG!!
Uppvaknandet blev i går kväll då vi träffade ett par vänner och en av dem berättar att hon alltid har en mask när hon träffar en gemensam bekant. Och hon menar att jag aldrig har en mask,jag försöker inte vara nån annan och det kan vara därför jag blir dömd ofta.
Men jag bara undrar ska man behöva ha en mask att vara nått man inte är..Nej sånnt klarar inte jag.
Jag är tyvärr så som jag är totalt seriös till totalt oseriöst fnissig och skämtar friskt.
Att inte kunna vara den man är...det har jag provat aldeles för mycket innan jag lev frälst.
Jag har något mer jag vill skriva om och det är dessa tiggare som sitter och står precis överallt i vår stad Uppsala.
Det gör så ont i hjärtat att de och höra den säga pleace money.... jag försöker alltid handla något ätbart åt dom och en gav vi varma vinterkläder. alla kan inte göra allt men alla kan göra något.
Där har vi det igen, det är faktiskt ett riktigt bra ord.
Alla kan inte göra allt men alla kan faktiskt göra något.
Satt i bilen när min kära make gick in på willys häromdagen, han mumlade nått om OS mums...
Urban då hehee.
Då satt jag och såg på denna lilla kvinna som satt insvept i filtar och bad att få några kronor...GAAAAAA jag blir så frustrerad varför sätter vi svenskar upp nå slags skyddslappar för ögonen,vi låssas inte se,vi vill inte se.
Vi tänker nä vi har nog med vårt eget...o visst de har vi,för vi lever i en postmordern tid där kraven blir högre och högre. Att vara småbarn förälder i dagens 2014 är ingen lätt match.
Man ska vara fit,käck,bullmamma,klassmamma,underbar älskainna, god hustru, och orka städa varje dag.och icke att förglömma man ska vara upplyst också i de flesta ämnen att kunna tala och föra sig.. Nej jag överdriver lite men jag har haft många samtal där de unga mammorna känner som snaran dras åt hårdare och hårdare för varje månad. Och jag tror vi måste stanna upp och inse vad som är viktigt hät i livet.
Alla som tigger där ute på gatorna har förmodligen en familj eller ett barn som bor hos någon när de är här och tigger. Jag tror verkligen inte att det är vad de vill utan som en sista utväg.
Mannen som står utanför vår lilla by affär här han sitter inte utan står och trampar hela dagarna och härom dagen va han dyg sur. Jag blir förkrossad av att de ska behöva utsätta sig för detta. Men jag vet heller inte någon lösning mer att man kan göara det lilla.
Det hade kunnat vara jag eller du..
Med kärlek och respekt...Jenny