Jul jul strålande jul..alla kan göra något
Nerverna ligger liksom utanpå kroppen..
Måste allt va så nedrans perfekt. Varför låtsas vi svenskar att allt är så himla bra.
Läser en artikel om fattigdom i Sverige och barn..
Blir så arg och så frustrerad. va e de för land vi lever i o o o o Sverige är så bra o hit o dit.
Men ja tvivlar fasiken ursäkta språket men de e ju kommunistiskt här om nått ju.
Att leva som svensk i ett utanförskap kan jag berätta mycket om.
Att inte ha mjölk till både frukost och middag eller ens middag för den delen.
Vad gör samhället åt alla fattiga Svenska barnfamiljer, nu talar om jag svenska barnfamiljer som ett exempel. Jag är absolut inte rasist. J
ag är bara upprörd.
Snacka om ångest som dessa familjer känner nu inför jul.
Hur kul är det att känna sig så nedrans otillräcklig att man inte ens kan ge sina barn julklappar att man måste gå till socialen och de räknar av allt man har, i sin budget..
Jag vet, min mamma sökte fond pengar när vi va små,, visst fick vi alltid julklappar men de dröjde inte tills pappa pantade eller sålde det.
Det va bara hos mormor och morfar vi kunde känna någon sorts lugn och trygghet.
När jag skilde mej från Johan hade jag inte nån inkomst,så jag var tvungen att gå till socialen och jag kan säga er det jag har då aldrig känt mej så kränkt och så avklädd och nästan förnedrad.
Inte kanske för att vara där och söka utan känslan av att någon ska vända ut och in på ditt liv och granska dej för lite mat och julklappar. Jag kunde väl inte hjälpa att min man lämnat mej med allt ansvar för barnen och ingen stans att bo. Men i deras ögon så fick jag nästan skylla mej själv.
Därför mår jag så otroligt dåligt när jag tänker på alla de ensamstående föräldrar utan nätverk som kämpar inför denna juletid. Alla ensamma som bara önskar att få skratta tillsammans med någon.
Eller att bara kunna känna frid över att det är jul och varför vi firar jul. Gaaaaa blir så frustrerad måste göra något.. tror jag ska starta en insamling på FB jag vet så många som har de riktigt knapert i dessa tider.
Du och jag kan inte göra allt men alla kan göra något. Jag har en super fin vän,en sådan vän som man kan lita på i vått och torrt som inte dömer andra utan bara älskar mej för den jag är.
Jag måste bara få skryta lite, Hon släppte allt ,make och familj, tog ledigt från jobb och följde med ett räddnings team till Filippinerna i en vecka.
Att sätta andra före sig själv att göra något.
Nu menar jag inte att alla måste åka till Filippinerna men du (jag) kan uppmuntra någon, betala någons matkasse i affären.
Lägga ett kuvert i brevlådan med presentkort på jul klappar hon någon du vet kämpar. Vi kämpar alla med något, jag vet... men barnen har inte bett om att bli födda och bara vetandet av att det kommer finnas så många barn som lider nöd på ena eller andra sättet för mej att vilja göra något.. Är du med mej? Kram Jenny