Hyacinter,glögg,och glada barn
Jag minns en julafton när jag va 7 år då vi skulle åka till mormor och morfar.
Bilen som vi hade en Volvo duett hade inget batteri ja de va slut typ.. då bröt pappa bara upp en motorhuv o tog batteriet från en annan bil.
Jag bara tänker på vilken helt jädra skev verklighet jag fick uppleva. De va inte julefrid utan spriten flödade.
Det söps nog en hel del hos mormor o morfar oxå men det märktes aldrig på samma sätt som på pappa, Han skulle sjunga och skryta om sina bravader med Cornelius Wresvik .
Nu är det jul om en vecka och jag kan verkligen känna kravet på mej själv att inget får bli som mina barndoms jular.
Inte alltså kravet att det inte ska vara någon sprit för jag är verkligen nykterist en glad nykterist utan att barnen inte ska känna sig besvikna, gå och lägga sig hungriga och undra om morgondagen blir bättre.
Att friden ska råda och inget bråk o kiv ska bli liksom.
Sen bryr jag mej inte så mycket om skinkan blir torr eller om janssonen får för mycket eller lite ansjovis bara barnen känner sig älskade och friden i huset råder.
Är jag knasig när jag tänker så här. Jag vet inte jag är väl skadad sen min uppväxt.
Men en jul minns jag oxå jag fick längdskidor av mormor o morfar. De va fantastiskt roligt en stund...tills pappa sa att vi inte fick åka på dom.
Han åkte o lämnade tillbaka dem och tog pengarna o betalade nån langare som kom med explorer i mellandagarna när systembolaget va stängt.
Sen att se morfars ögon när han frågade hur det va att åka skidor om vi hade haft roligt. mmmm sa jag o min syster bara, men han förstod, det såg vi.
Då tog han ut oss till deras sommarstuga där de fanns massa gamla skidor från hans barndom o vi åkte ner för backarna med uråldriga skidor o hade så roligt man bara kan ha för en stund.
Men nu sitter jag här i mitt julpyntade hus och känner doften från hyacinterna, de röda ljusen brinner vackert och jag kan inte låta bli att tacka gud att han faktiskt har bevarat mitt sinne att han burit mej igenom alla svårigheter och upp och nedgångar i livet.
Så jag tackar dej Jesus min frälsare att du är med mej var dag och att vi kan lita på dina löften. Tack... Jenny
Bilen som vi hade en Volvo duett hade inget batteri ja de va slut typ.. då bröt pappa bara upp en motorhuv o tog batteriet från en annan bil.
Jag bara tänker på vilken helt jädra skev verklighet jag fick uppleva. De va inte julefrid utan spriten flödade.
Det söps nog en hel del hos mormor o morfar oxå men det märktes aldrig på samma sätt som på pappa, Han skulle sjunga och skryta om sina bravader med Cornelius Wresvik .
Nu är det jul om en vecka och jag kan verkligen känna kravet på mej själv att inget får bli som mina barndoms jular.
Inte alltså kravet att det inte ska vara någon sprit för jag är verkligen nykterist en glad nykterist utan att barnen inte ska känna sig besvikna, gå och lägga sig hungriga och undra om morgondagen blir bättre.
Att friden ska råda och inget bråk o kiv ska bli liksom.
Sen bryr jag mej inte så mycket om skinkan blir torr eller om janssonen får för mycket eller lite ansjovis bara barnen känner sig älskade och friden i huset råder.
Är jag knasig när jag tänker så här. Jag vet inte jag är väl skadad sen min uppväxt.
Men en jul minns jag oxå jag fick längdskidor av mormor o morfar. De va fantastiskt roligt en stund...tills pappa sa att vi inte fick åka på dom.
Han åkte o lämnade tillbaka dem och tog pengarna o betalade nån langare som kom med explorer i mellandagarna när systembolaget va stängt.
Sen att se morfars ögon när han frågade hur det va att åka skidor om vi hade haft roligt. mmmm sa jag o min syster bara, men han förstod, det såg vi.
Då tog han ut oss till deras sommarstuga där de fanns massa gamla skidor från hans barndom o vi åkte ner för backarna med uråldriga skidor o hade så roligt man bara kan ha för en stund.
Men nu sitter jag här i mitt julpyntade hus och känner doften från hyacinterna, de röda ljusen brinner vackert och jag kan inte låta bli att tacka gud att han faktiskt har bevarat mitt sinne att han burit mej igenom alla svårigheter och upp och nedgångar i livet.
Så jag tackar dej Jesus min frälsare att du är med mej var dag och att vi kan lita på dina löften. Tack... Jenny
