Ingen kom....
Jag har verkligen gruvat mej flera dagar.
Ska jag skriva ett blogg inlägg om detta eller inte. Men eftersom tankarna inte släppte taget så måste jag få ut det och kanske får någon en tankeställare eller kanske känner igen sig.
Det här med kalas...Att fylla år... alltså det kan ju vara hur underbart som helst det fick ju jag erfara nu när jag fyllde 40år.
Men det har verkligen inte alltid varit så,men nu är det inte mej vi ska prata om utan min dotter.
Hon har varit mobbad eller ska vi säga utfryst igentligen hela sin skoltid. Visst hon har kompisar men inga nära..riktigt nära..
Nu är det väl bättre än vad det har varit. Minns hon fyllde 8 år och hade bjudit hela klassen det va 1 som kom. Jag kan fortfarande känna smärtan som jag kände då. Hur fruktansvärt ont det gör i ett modershjärta när ens barn i stället för att fråga om man får vara med frågar om man får titta på på rasten eller i lekparken.
Nedras skit alltså jag blir så arg på mej själv för att jag själv har mobbat. Att jag inte fattade bättre att jag sårade någon.
Jag skäms verkligen.
Nog om mej. I alla fall så är det snart dags för födelsedag igen och jag såg att hon skrivit på fb om någon ville fira hennes 18 års dag med henne...ingen hade svarat... Jag blir så arg varför ska ni utnyttja henne för att hon är snäll. Ringa henne o vara när det
passar er, eller knappt det. Jo 1 kompis vill vara med henne på fredagarna på ungdomsmötet, då kan hon vara med. Vad ska jag göra?? Jag vill ju att hennes födelsedag ska bli något extra i år. Det kommer det bli naturligtvis med familjen, men med kompisar.menar jag att få uppleva att ha skoj o känna sig älskad utanför familjen,Det borde väl vara allas rätt.
Läste en artikel i Aftonbladet ang 2 barn som bjudit hem hela klassen och ingen kom. Barn är elaka. Mänskligheten blir mer och mer ego centrerad, jag och mitt. Är jag sådan oxå. Jag hoppas inte det.
Nu till något helt annat, visst går tiden fram till jul, men det är skönt snart är det Januari o inte långt till våren. Längtar verkligen tills äppelträden blommar och syren utanför vårt sovrumsfönster dofter ljuvligt. Frid o kärlek... Jenny
Ska jag skriva ett blogg inlägg om detta eller inte. Men eftersom tankarna inte släppte taget så måste jag få ut det och kanske får någon en tankeställare eller kanske känner igen sig.
Det här med kalas...Att fylla år... alltså det kan ju vara hur underbart som helst det fick ju jag erfara nu när jag fyllde 40år.
Men det har verkligen inte alltid varit så,men nu är det inte mej vi ska prata om utan min dotter.
Hon har varit mobbad eller ska vi säga utfryst igentligen hela sin skoltid. Visst hon har kompisar men inga nära..riktigt nära..
Nu är det väl bättre än vad det har varit. Minns hon fyllde 8 år och hade bjudit hela klassen det va 1 som kom. Jag kan fortfarande känna smärtan som jag kände då. Hur fruktansvärt ont det gör i ett modershjärta när ens barn i stället för att fråga om man får vara med frågar om man får titta på på rasten eller i lekparken.
Nedras skit alltså jag blir så arg på mej själv för att jag själv har mobbat. Att jag inte fattade bättre att jag sårade någon.
Jag skäms verkligen.
Nog om mej. I alla fall så är det snart dags för födelsedag igen och jag såg att hon skrivit på fb om någon ville fira hennes 18 års dag med henne...ingen hade svarat... Jag blir så arg varför ska ni utnyttja henne för att hon är snäll. Ringa henne o vara när det
passar er, eller knappt det. Jo 1 kompis vill vara med henne på fredagarna på ungdomsmötet, då kan hon vara med. Vad ska jag göra?? Jag vill ju att hennes födelsedag ska bli något extra i år. Det kommer det bli naturligtvis med familjen, men med kompisar.menar jag att få uppleva att ha skoj o känna sig älskad utanför familjen,Det borde väl vara allas rätt.
Läste en artikel i Aftonbladet ang 2 barn som bjudit hem hela klassen och ingen kom. Barn är elaka. Mänskligheten blir mer och mer ego centrerad, jag och mitt. Är jag sådan oxå. Jag hoppas inte det.
Nu till något helt annat, visst går tiden fram till jul, men det är skönt snart är det Januari o inte långt till våren. Längtar verkligen tills äppelträden blommar och syren utanför vårt sovrumsfönster dofter ljuvligt. Frid o kärlek... Jenny
Hej Jenny
Det känner jag igen har varit ute för exakt samma sak o det gjorde jätte ont. Men samtidigt ger det en styrka mitt i allt elände. Att ingen kommer till hennes 18 års kalas heller ja jag vet inte vad man skall säga. Fattar inte varför man måste ge sig på o mobba eller frysa ut andra. Mina föräldrar försökte få in mig på olika föreningar utanför skolan och det fungerade bra. Jag har själv som vuxen haft det lite tufft nu en tid och gick med i kyrkans aktiviteter man måste inte vara 100% troende och där finns många som är ensamna o utstötta och jag har fått fina vänner. Har även mött många ungdommar som gått med för att hitta andra vänner. Kanske kan vara ngt du kan prata med din dotter om. Sen finns det röda korset o många andra föreningar.
Jag hoppas verkligen det ordnar sig för din dotter
Mvh
Lehne