Tankar
i bland blir jag så melankolisk och fundersam över livet.Hur i hela friden kan det va meningen att jag skulle växa upp o gå i genom allt det som jag gjort alla hinder o prövningar och rent ut sagt helvetiska perioder. Medans andra bara föds med guld sked i munnen och blir stöttade och faktiskt blir nånting. Vad är jag..vem är jag? ja nu är det ju så att jag fyller 40 år i okt och jag har alltid tänkt vadå 40 års kris de e väl bara o leva o va glad meeeennnn gaaaaaaaaa 40 år shiit ursäkta men de e ju 40 år jag fyller. Helt plötsligt slog det ner som en bomb i mitt huvud att..vem är jag.. Det är så mycket tankar som far runt i mitt huvud, jag borde kommit längre med vikt nedgången är det mina dåliga gener som gör att jag inte klarar av att hålla ut lite till. Självklart tränar jag men det går inte fort nog. Varför tappar jag modet varför blir jag missmodig och ledsen.
I alla fall så skiner solen och vi har det fantastiskt fint här i huset. Hade en super kul dag på gröna lund förra veckan med barnen o
vänner. Ville bara dela lite tankar kanske blev jag för personlig kanske inte. Ta hand om er där ute o snälla ni glöm inte att göra något för någon..allt gott J