jennysmening.blogg.se

På andra sidan gatan. Där lyser det i fönstrena. Fönstrena är rena det blänker för husena är precis nybyggde de fina röda Rosendal.Ett nytt område har vuxit upp i Uppsala rött och fint stilrent.

Med hyror lika höga som våningar på huset.

Tennishall och gym, gröna dungar med höstlöv som sprakar i den nya årstid som vi har framför oss. Höst underbart tycker jag.

Att andas först med munnen och känna den kalla krispiga luften ner i lungorna sen andas ut och sänga munnen och dra ett djupt andetag och då i utandningen känna mossan löven daggen asfalten blommorna som visnat vid vägkanten att känna allt de där i ett enda andetag.

Precis som du kan känna när man känner klippt gräs eller när grillen tänds för första gången på våren. Känslan som fyller hela ens själ just i det ögonblicket är för mej lycka.

 

På andra sidan gatan ......på andra sidan gatan där är skogen tät det doftar blöta löv och går man längs den smala vägen som leder in i skogen kommer man fram i en glänta där bor mina nyfunna vänner Rumänerna. Det hörs barskratt ett draspel stämms en brasa tänds någon sitter och ber när jag kommer fram så de ser mej utropar någon mamma polis heeeejjjj och så har jag 5 barn runt mina ben. de vuxna kommer och kramar om mej och helt plötslit så har jag en te kopp i ena handen och en bebis i palestina shal runt huvudet i mitt knä. Dom vet nog inte att de e en palestina schal men jag reagerar heeehe.

 

Helt plötsligt blir de nybyggda husen på andra sidan gatan väldigt långt borta. som om det vore ett världshav imellan.

 

Den ena ungen är rufsigare än den andra. Jag frågar har ni ätit i dag de nickar, hämtar bröd och mjölk o visar. fina ungar de har verkligen inte bett om att få vara här eller födas in i fattigdom och att ständigt vara jagad aldrig vara välkommen. Inte helt olik min egen uppväxt faktiskt.

Det kanske är därför jag kan knyta an till dessa familjer som jag hjälper just nu.

 

Dom kallar mej mamma polis för jag är bestämd hehee inte alltid men man måste borsta tänderna och man måste ha skor på sig ute och man måste sitta still i tandläkar stolen, lilla barn som var som hjältar när tandläkaren drog ut de ena taden efter den andra på hela skaran. hehee när jag kommer till tandläkaren så vet de att jag har någon med mej som behöver hjälp.

Just i detta nu är min älskade dotter moa på sjukhuset med en 13 årig tjej från rumänien som har misstänkt blindtarms inflamation..

Moa min gumma min klippa som snart är 20 år va verkligen inte sugen på att hjälpa rumäner i början,.Men när hon märkte vilka fina persoer som är bakom de där koppen och please money.

Att lära känna individen och bygga upp ett ömsesidigt förtroende det är underbart.

Nu är de som vi kännt varandera i alltid. Moa har fått vänner för livet.

O tänk mej då som varit rädd för allt som har med andra kulturer att göra. Handsprit och munskydd o helst gummistövlar hahaa alltså när jag tänker på hur jag tänkte blir jag full i skratt.

Jag har aldrig varit för mission o tyckt att de får andra göra .Men va gör jag nu då hahaa mission i mitt eget land, för när man är där på andra sidan gatan lämnar man lixom Sverige för en stund.

 

Nu sitter jag hemma i min trygga vrå tittar på de fina rosorna jag fick av min älskade make häromdagen på vår bröllopsdag. Hör hur min tax snarkar nere vid mina fötter. 

Nu ringde min dotter de är klara på akuten ingen blindtarms inflamation ..skönt..

I morgon är en annan dag. En ny dag med ny nåd. 

Stor kram och glöm inte döm inte så ska du inte heller bli dömd